snowstreams

snowstreams

Snowstreams

Blogen handlar om livet med hundarna av rasen siberian husky. Vardag och tävling. Mycket fotografier på hundarna men också en del naturbilder.

Följ oss även på
Instgram: snowstreams_sh
Twitter.

Flytt

VardagPosted by Ylwa Mon, June 03, 2013 22:48:09
Jag håller på att flytta bloggen eller vad ska jag säga. Just nu bloggar jag dubbelt. Den här portalen känns fruktansvärt oflexibel. Jag betalar för den här portalen och därmed finns inte heller någon reklam här.

Nu testar jag här snowstreams.blogg.se.

Här kommer det finnas reklam. Det går att uppgradera, det ger mer möjligheter och då syns inte heller reklamen. Jag väljer inte själv vad som visas i reklamväg. Vad tycker ni? Är det värt att uppgradera. Det kostar ca 500 kronor om året.

På nya bloggen kan jag nu svara på era kommentarer. Det tycker jag är bra. Annars blir det lätt envägskommunikation. Så nu ska jag försöka svara så fort som möjligt på era kommentarer.

Äntligen kommer jag kunna blogga från mobilen och då också kunna lägga upp bilder. Jag har redan testat och det verkar funka bra.

Jag tycker faktiskt att bilderna ser betydligt bättre ut på nya bloggen. Vad tycker ni?

Ett tag till kommer jag blogga på båda innan jag helt bestämmer mig för hur jag ska göra fortsättningsvis. Jag har väldigt mycket kvar att göra på den nya. Har precis som sagt var börjat. Finns en hel del att lära så feedback tas tacksamt emot samt tips och råd.

Kika gärna in på nya bloggen och säg vad ni tycker. Ska jag byta eller ska jag låta bloggen ligga kvar på den här portalen?

Birgit.

Myror

VardagPosted by Ylwa Mon, June 03, 2013 22:33:41
Idag när jag kommer hem kryper det myror överallt. De är på golvet, på köksbordet, på spisen de kryper överallt. Fruktansvärt äckligt och obehagligt. Jag har inget emot myror men jag vill inte ha dem i huset. Små små otäcka svarta myror. De verkar ta sig in via altandörren. Imorse fanns här inte en myra. De har lyckats invadera köket under dagen.

Jag ringer anticimex. De lovar att skicka dosor som ska kål på myrorna. De säger att de inte är skadliga. Det är väldigt vanligt att de tar sig in så här års. De söker föda. Till att börja med ska jag dammsuga och skura. Jag kan testa med radar eller annat insektsgift. Det vågar jag nu inte använda inne eftersom Io kommer in om kvällarna. Jag dammsuger och sprutar hysteriskt med rengöringsmedel. Bättre blir det men de har inte gett sig de marscherar taktfast in i huset via altandörren. Lika envist kämpar jag emot med dammsugaren och skurmedel. Det lustiga är att jag ser dem inte utifrån men jag ser dem kila ut från altandörren in i huset. Nu får jag vänta på dosorna, de kommer först på onsdag. Att få hit en saneringsman hade tagit ännu längre tid.

Damen på anticimex är förstående. Hon är väl van vid olyckliga människor som ringer och känner sig äckliga när skadedjur invaderar deras hus. Jag tror inte jag vill vänta till på onsdag. Jag ska se om det finns att köpa något i stan imorgon. För även om de inte är skadliga känns det inte alls fräscht att ha myror som marschera längs golv och tak. Snälla små myror, kan ni inte hålla er ute i naturen. Där tycker jag ni är söta men inomhus är det obehagligt när ni kryper runt överallt. Okej, viss förståelse för att myrorna vandrar runt får man kanske ha. Everth massakrerar här en gammal murken stubbe. Där brukar myrorna hålla till men de gillar inte att deras bo blir söndertuggat. Kanske är de myrornas hämnd. Deras bo blev förstör så nu ska de terrorisera i mitt hem efter det. Alla bilderna är från 11 maj, dagen innan Cémbra försvann. Jag har flera bilder som jag bara inte orkat publicerat. Då blommade vitsipporna för fullt. Gullvivorna hade knappt slagit ut. Nu är det nästan inte en vitsippa kvar och gullvivornas tid är snart också över.

Trista saker

VardagPosted by Ylwa Sat, March 16, 2013 09:55:58
Den här bloggen känns helt omodern. Det går inte att svara på era kommentarer. Lustig att de inte tänkt uppdaterat detta. De går inte heller när du bloggar från mobilen att lägga in bilder. Det har de inte heller tänkt uppdatera. Trist! Ett mycket bakåtsträvande synsätt då det mesta idag kan göras från mobil/surfplatta. Bara jag får tid ska jag försöka hitta en annan portal där jag kan lägga upp bloggen, det skulle underlätta. Är det någon som har bra tips på var man kan lägga bloggen så att det är lätt och smidigt att uppdatera den?

Igår var bilen på verkstaden. Det blev inte så mycket gjort på den eftersom det var så många fel att den skulle krävas en hel dag för att fixa den. Den här bilen har verkligen varit bedrövlig. Jag har haft max otur. Överallt sägs det att subaru är så bra bilar. Varje gång den varit på besiktning har besiktningsmännen lovordat märket. Synd bara att jag inte fått erfara hur bra kvalité det är. Jag la dessutom till rätt mycket pengar mot vad jag tänkt när jag köpte den. Tanken var att jag inte skulle behöva göra så mycket reparationer när jag köpte en bil som inte gått så fasligt långt. Sannolikt är det väl förra ägaren som kört på tok för hårt med bilen. Den har inte gått många mil men sannolikt har den de mil den gått inte körts på ett speciellt klokt sätt.

Jag skulle egentligen åkt och kört släde i Ryssjön idag. Bilen ska helst inte rulla alls, dessutom så är också dragkroken på bilen sönder. Så att åka iväg med ett tungt släp med vovvar i är inte på tapeten. Vi får hitta på andra saker hemma istället. Hmm hur många har hört talas om att dragkroken gått sönder? Nästa problem det går inte att att köpa en nya dragkrok till den här årsmodellen av outback. Det finns helt enkelt inte på subaru, vare sig avtagbar eller fast tillverkas längre. Bilfirman som är bra hjälpte mig att googla upp en dragkrok från skruvat.se. Nu blir det en fast dragkrok. Då slipper jag problemet med att ta av och smörja den. En positiv sak, när jag nu ändå måste byta krok.
Lilla Nea har hittat en fin pinne att leka med.BirgitVackra NeaLilla svarta Ola glänser i solen.

Funderingar

VardagPosted by Ylwa Mon, August 20, 2012 21:23:59
Det är mycket som snurrar i huvudet nu.

Först det här med att Leda förlorade sin valpar. Det har gjort mig en aning disträ de senaste dagarna. Tankarna är mycket hos Leda och varför det kunde bli fel. Leda själv mår som jag sagt tidigare, jättebra. Senast idag tempade jag henne för säkerhets skull. Ingen feber, hon äter bra och är glad. När jag tittar på henne tycker jag nästan att magen kanske ändå är lite rund, håret petar lite lustigt utåt. Dessutom har hon tappat nästan allt hår under magen inför valpningen. Men när jag känner på magen är den platt. Lika platt som Berits mage. Det är bara att inse att några valpar blir det inte där. Samtidigt som sorgen finns där är jag oerhört tacksam över att Leda mår så bra.

Så är det Ruffan. Visst är hon rund så det borde vara valpar där. Fast efter det här med Leda har jag svårt att våga hoppas. Oron är också stark att det ska hända något. Ruffan själv är pigg och glad. Att hon är lite tung hindrar henne inte från att fara runt i full fart i hagen. Hon har en enorm aptit men samtidigt dricker hon mycket vatten. Det sistnämnda skapar naturligtvis en oro hos mig att något inte är som det ska. Det är samma här som med Leda, det finns inget jag kan göra för att påverka det som sker nu. (Jag har varit i kontakt med veterinär) Jag kan känna mig fullständigt maktlös. Jag vill så gärna att allt ska gå bra, men naturen måste få ha sin gång. Är det något som är fel tar ofta naturen hand om det på sitt eget sätt. Ja, som jag sagt tidigare ibland undrar man varför man utsätter sig för denna oro. Aldrig mer har jag som sagt var tänk ett antal gånger. Men.... "Man ska aldrig säga aldrig", finns det ett talesätt som säger. Det är nog sant. För det gånger allt gått bra och man sitter där med ett gäng fullkomligt underbara valpar och en stolt tik, då är all oro glömd.

En annan fundering är Nani. Hon är ingen bra hundgårdshund. Hon borde vara sällskapshund hos en aktiv person som kunde ägna mycket tid åt henne. Hon är så väldigt go och kelig. Fick hon som hon ville skulle jag sitta och klappa på henne hela tiden. Finns det någon som vet ett bra hem där hon skulle få den uppmärksamhet hon förtjänar. Hör gärna av er.

Cémbra, min fina lilla vovve. Jag njuter av varje dag med henne. Infektionen har tagit hårt på henne och hon har åldrats mycket av den. Hon är än så länge väldigt pigg och glad. Lite svagare i benen är hon och har inte samma ork som tidigare. Aptiten är det inget fel på. Nu skäller hon högst av alla vid matning. Hon drar sig inte för att tjuva ur andras matskålar när tillfälle ges. Godis skulle hon helst få hela tiden. Tigger vid matbordet gör hon också. De senaste gör mig ingenting. Det är så härligt att hon är pigg och glad. Är man gammal får man bli väldigt bortskämd, det är Cémbra värd!

Några hundbilder blir det inte idag. Ni får nöja er med bilder på mina fina rosor som just nu blommar för fullt.
SlottsrosNina WeibullPaloma BlancaWesterlandOch inomhus blommar en orkidée med stora vackra blommor.

Köp inte Troax hundgårdstängsel

VardagPosted by Ylwa Fri, June 01, 2012 21:45:57
Om du kan undvika. Jag har gjort den missen. När jag skulle köpa sektioner till hundgården fick jag höra att det här var de absolut bästa hundgårdssektioner som fanns. Det var betydligt dyrare än andra men jag är också beredd att betala för kvalité. Nu visade sig att det här var väldigt dyrt för dålig kvalité.
Det här är den enda svetsning som finns för att fästa nätet mot stommen. Hundar hoppar enligt min erfarenhet mot gallret. Det gör i vilket fall alla de polarhundar jag träffat, för andra raser ska jag inte uttala mig. Kanske funkar det bra om du har hundar som aldrig hoppar mot nätet. Så det tar inte lång tid innan nätet släpper från stommen och blir en fara för hundarna. Det är lätt att riva upp en trampdyna mot de vassa kanter som blir. Det går att laga med bultband eller plankor där nätet är trasigt. Io hade riktig otur. Han slet av hela sin klokapsel när han fastnade i nätet. Det blödde en hel del. Dessutom fick Io väldigt ont. Han hoppade på tre ben i cirka en veckan innan han försiktigt började stödja på tassen. Idag ganska exakt två veckor efter använder han tassen ganska obehindrat. Ännu håller han ibland fortfarande upp den eller haltar till. Det är klart att det gör ont. Hela kapsel är borta och pulpan ligger blottad. Fortfarande efter två veckor springer han upp den så att det blöder lite (bilden från idag drygt två veckor från skadetillfället). Han har haft socka när han varit ute. Veterinären har ordinerat honom antibiotika då infektionsrisken är stor. Då hon tittade på honom efter veckan böt hon sort då hon tyckte det var lite för svullet samt att han ännu hoppade på tre ben. Nu är Io inte precis lugn så trots lager av sockor så har han ändå slagit upp den. När han lugnat sig smärtar det förstås. Nu är det betydligt bättre men de första dagarna såg man att han hade riktigt ont. Veterinären har vorsteh och mitt intryck är att en siberian husky är betydligt mer smärtkänslig än en vorsteh. Dagge slet bort hela sin kapsel inklusive pulpan vid en jakt. Han var aldrig ens halt. Veterinären var orolig att tån skulle kunna vara bryten då Io inte vill stödja på benet. Både hon och jag hoppas att det inte är så. Io är inte heller halt när han väl går på benet så förhoppningsvis är det "bara" själva pulpan som smärtar. Vi kom fram till att en siberian husky sannolikt är betydligt smärtkänsligare än en vorsteh, åtminstonde vad det gäller tassar. Den första veckan fick Io ha tre lager sockor i hagen. Ytterst en kraftig gummisocka. Io är nu väldigt duktig på att springa på tre ben. Tack och lov har han nu slutat med det. Tassen vill han överhuvudtaget inte sätta ner de första dagarna. Efter knappt en vecka börjar han försiktigt använda tassen inomhus. Utomhus började han försiktigt använda den efter en vecka och tre dagar. Leka med Maggan kunde han förstå inte låta bli.De vanliga springrundorna blev det inte så mycket av. Det blev mest brottningsmatcher. Maggan var förstås nöjd när storebror var lite spak.Ändå märktes det att de andra tog det försiktigt med Io. Till och med Maggan förstod att ta det lite lugnare än vanligt. Så fort Io hade mindre ont tog han förstås igen allt han förlorat i lek. Så de senaste dagarna har Maggan, trots att hon var så försiktig med Io, fått igen med råge. Inte tycker Io om att få medicin eller att få på sig socka. (Här har jag precis fotograferat pulpan och Io är lite obekväm.) Ändå har han varit gudomligt snäll att hålla på med. Det är så fascinerande. Det är som de förstår att man försöker hjälpa dem. Det enda han inte gick med på var tratten. Den höll inte ens en minut. Tack och lov så funkade det väldigt bra med bara sockan istället. Visst åkte den av ibland. En gång då den åkte av i hagen slukade dessutom Ib den snabbt. Hela sockan kom ett par dagar senare upp samma väg som den kommit in.

Så mitt råd är om du ska köpa hundgårdssektioner, titta efter något annat än Troax. Har du hundar som hoppar mot stängslet så kommer det inte att hålla.

Kaninen

VardagPosted by Ylwa Tue, May 29, 2012 21:53:52
Tiden bara rusar på. Det är svårt att hinna med allt som ska göras. Idag får ni nöja er med några gamla bilder på vår fina kanin. Hundarna älskar som jag tidigare sagt att hoppa på den arma kaninens bur. Den är nu så härdad att den för det mesta sitter kvar helt lugnt.

Kanske kan man säga att kanin själv valt att bo här. Tidigare bodde den hos grannen där den också är född. Så en dag rymde den hit. Jag såg kaninspår i snön precis utanför hundgårdarna. Så hittade jag den där den bodde bakom några ännu ej uppsatta hundgårdssektioner. Jag lyckades ganska enkelt fånga den och ordna ett tryggare boende till den. Samma kväll blev det en sen färd till ICA för att köpa mat och hö till den. Här har den blivit kvar då inte grannen ville ha tillbaka den. Den kräver sin dagliga skötsel. Vatten, mat och lite gott i form av grönsaker. En gång i veckan ska den ha ny halm i sin bur. Att bli klappad uppskattar den också. Varje gång jag och vovvarna reser bort måste jag ordna kaninvakt. Lite pyssel blir det. Det är ändå trevligt med den lilla söta kaninen och helt klart är det trevligt pyssel med den. Kaninen måste nu vara åtta år. Jag tror att den bestämde sig för att flytta hit 2004. Jag tror också den är född samma år.

En bra dag!

VardagPosted by Ylwa Fri, May 11, 2012 18:10:52
En ledig dag betyder att man kan ägna sig åt sina privat saker. Någon vilodag kanske det inte precis blir. De bästa lediga dagarna är de man är nöjd med när dagen är slut. Idag har jag gjort många bra saker.

Huset är städat.
Bilen är tvättat utvändig och invändigt.
Gräsmattan är klippt.
Tvättmaskinen har gått för högtryck.
Vinterkläder tvättas för hängas undan. Nu har jag bestämt att nu får det lov att bli sommar.

Cémbra har fått sin promenad.

Jag har sått luktärter i krukor som jag hoppas ska blomma fint under sommaren.

Hundarna har njutit av friheten i rasthagen i många timmar.

Hundarna är ringtränade och det är lika fascinerade varje gång. De tycker det är så enormt roligt och tar verkligen uppgiften på största allvar.

Nani vill så gärna vara med att hon skriker. När hon sedan sprungit sina varv är hon nöjd och tyst.

De är så söta vovvarna när de springer koncentrerade vid min sida. Svansarna viftar och ögonen är glada. När de får beröm ser de så lyckliga och stolta ut.

De bästa av allt är att dagen inte är slut ännu!

Hundhår

VardagPosted by Ylwa Sat, January 14, 2012 19:01:05
Hundhår, överallt är det hundhår. Dammsugaren skulle behöva gå för jämnan. De far i luften. De fastnar i kläderna, på möblerna och hela huset fylls av flygande små hårtussar. Så är det när siberian huskyn fäller. Det är bara att acceptera och trots att jag motvilligt är täckt av huskyhår kan jag inte tänka mig någon annan ras. Cémbra fäller, Io fäller, Liac fäller och Melos fäller. Jag undrar varför de valt den kallaste perioden på året för att byta päls i år. Nåja, de styr knappast själv över det. Det är väl hormonerna som bestämmer när pälsen ska ramla av. Och, nej det är inte mjäll på Cémbra. De vita kornen är dagens kallsnö som far runt överallt utomhus tillsammans med huskyhår.

Next »