snowstreams

snowstreams

Snowstreams

Blogen handlar om livet med hundarna av rasen siberian husky. Vardag och tävling. Mycket fotografier på hundarna men också en del naturbilder.

Följ oss även på
Instgram: snowstreams_sh
Twitter.

Team Sweden Bosön 2012

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Sun, September 09, 2012 19:07:14
Fredag till söndag har tillbringats på Bosön. Jag kunde inte stanna kvar på nätterna utan har pendlat hem till Norrtälje för att se till Ruffan. Som vanligt har det varit en trevlig och mycket lärorik helg på Bosön. Här kommer något av allt vi hann med under denna intensiva helg.

Fredagen inledes med fystester, så kallade maxtester. Tufft, här gäller det att ta ut sig till max. Du kör helt enkelt en övning tills du inte orkar mer. Du blir trött men det är väldigt roligt och intressant.

Eftermiddagen ägnades åt föreläsning. Det var Marie Söderström idag Leg.Djursjuksköterska och Cert. Hundfysiolog som höll den. Tidigare tillhörde Marie eliten i maratonlöpning. Ämnet var fysträning, skadeförebyggande och rehab för hund. Den här föreläsningen innehöll väldigt mycket nyttig kunskap. Det finns mycket att tänka på, här är något att ta med sig "Hög motivation gör att hunden när som helst kan överskrida sin fysiska kapacitet". Tänkvärda ord för alla som har hund och framförallt för oss som arbetar med våra hundar. Marie hade med sig sina två supertrevliga hundar. En boxer och en jack russel. Några få av oss han hälsa på dem. Det var det enda hundar vi träffade under helgen.

På lördagen började vi med ett pass i styrka och snabbhet med Georgie. Här fanns många bra och enkla övningar för att bli starkare och snabbare. Det var ett jätteroligt pass som kändes alldeles för kort.
Det fanns inte utrymme att fuska på detta pass, Georgie såg allt. På eftermiddagen höll Lars-Erik Sandler beteendevetare en föreläsning i idrottspsykologi. Mycket roligt, intressant och nyttigt. Tänkvärda ord som är värda att påminna sig själv om många gånger. "Att vara här och nu. Det som har passerat kan du inte göra någonting åt. Det enda som du kan påverka är det som sker nu och framåt."

På söndagen inledde vi med ett core-pass med två sjukgymnaster. Även detta var fyllt av bra övningar som kan vara bra att göra för att slippa skador.

Det sista passet blev ett kick-bike pass med Patrik Jadsten. Det har var också nyttigt och intressant. Patrik hade många värdefulla tips och bra infallsvinklar. Vi fick även själva testa att köra kick-bike på Bosöns löparbana inomhus samt backträning utomhus.
Det har varit en otroligt givande helg i trevliga och duktiga människors sällskap. Det har varit tufft att åka hem varje kväll och gå upp i ottan, men det har helt klart varit värt det. Både för det bra lägret men naturligtvis också att kunna kolla till Ruffan. Tack Bosön och Team Sweden för en fantastisk helg. Tack till Daniel som gett hundarna mat och sett till Ruffan lite extra. Ja, nu är det verkligen dags för Ruffan. Än så länge verkar det lugnt men nu kan valparna komma när som helst. Snälla, hjälp mig att hålla tummarna så att allt går bra denna gång.

Sally Leich

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Sat, August 18, 2012 16:12:58
Sally

Sally driver kenneln Forstal Husky och haft rasen ända sedan 1969. Sally visade hur fint deras hundar hade det i England. Alla hundarna gick tillsammans. Anläggningen hade många bra idéer för att stimulera hundarna. Dessutom sprang de dagligen i ett stort hägn.

Hon visade även en film som visade hundar i en utställningssituation och samma hundar i arbete i selen. Filmen tydliggjorde mycket väl vikten av att ha en korrekt exteriör och rörelse för att kunna arbeta effektivt i selen. (Många av er har säkert sett den här filmen. Jag tror att den senast visades vid rasspecialen i Idre.)

Hon berättade om barmarksträning. Hur de i princip aldrig har möjlighet att köra på snö. De kör däremot korta distanser året runt så fort temperaturen tillåter.

Hon berättade om ärftliga sjukdomar. T ex hur de infört hälsoprogram för för att minska glaukom. Tyvärr finns det en stor variation i resultaten av undersökningarna av ögat beroende på vem som gjort undersökningen. Alltså kan ibland friska hundar exkluderas från avel samtidigt som sjuka kan ingå. Det här var ett stort problem då restriktionerna minskar avelsbasen. Sally ville ändå betona att programmet minskat andelen hundar behäftade med fel vid undersökningar. Så på något sätt var de ändå på rätt väg om än på bekostnad av avelsbasen. Man ska nog ändå tänka efter både en och två gånger innan man inför ett hälsoprogram.

Konferensen avslutades med en paneldiskussion där många intressant frågor kom upp.Paneldiskussion, Marit, Ingvild, Blake, Jennifer och Sally.

Mina referat från avelskonferensen är mycket kortfattade. Protokollet är lite mer djupgående och utförligt. Jag hoppas att ni inom en snar framtid ska kunna läsa det på SPHKs hemsida eller i Polarhunden.I det här fina huset åt vi mat. En annan av de fina gamla byggnaderna som fanns på anläggningen. Ser ni Cémbra som ligger nedanför receptionsskylten. Naturligtvis var det lite hundar med på plats. Här en alaskan malamute och i bilen tror jag det är en isländsk fårhund. En fin men för dagen väldigt urfälld alaskan malamute.

Jennifer & Blake Freking

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Sat, August 18, 2012 16:02:04
SPHK avelskonferens.

Blake och Jennifer

Jennifer och Blake Freking driver kennel Manitou Crossing Kennel i Minnesota.

De har kört många långdistanstävlingar mycket framgångsrikt. De har till exempel den snabbaste tiden för ett renrasigt siberian huskuspann på Iditarod.

Den här föreläsningen tyckte jag gav mest. Frekings berättade att framgång föds genom att hela tiden välja det bästa. Det gäller hundar, utrustning, foder, träningsstrategier med mera, inget lämnas åt slumpen.

De tränar sina hundar så att de utsätts för de situationer hundarna kan stöta på under en långdistanstävling. Det blir både en fysiskt såväl som mental träning för hundarna.

Vid valpkullar säljer de helst inga valpar. De vill behålla alla för att kunna utvärdera kullen. De lägger ner enormt med tid på sina valpar. De relationer som byggs är viktiga för den framtida slädhundskörningen.

Funktion är absolut viktigast för dem. Exteriören och mentaliteten måste hålla för de påfrestningar arbetet framför släden ställer på hundarna. De betonade vikten av att funktion är väl testad innan en hund kan gå i avel. Självklart ska också hunden vara frisk och inte ha några ärftliga defekter.

Det här uttalandet kom från Jennifer, det är så oerhört sant.

"I don't have to win. I want my team to performe as good as they are able to."

För hundarna kan inte prestera mer än vad du har förberett dem och vad deras fysiska och psykiska sätter för begränsningar. Det är så jag ofta själv känner på tävling. Det är därför du ibland är mer nöjd då du har en sämre placering än när du vinner. När du vet att hundarna har gjort sitt bästa, den känslan kan inget slå.Extra roligt blev det när de gick igenom vikten av en god och funktionella exteriör. Längst ner till vänster är det Macadamia of Jedeye. Om nu Ruffan får några valpar är han pappan. Tyvärr vet jag inte längre om jag vågar hoppas på några valpar.

Marit Holm

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Thu, August 16, 2012 22:05:19
SPHK avelskonferens.

Marit

Marit har tillbringat flera år på Grönland där hon arbetat som veterinär. Marit inledde sitt föredrag med att berätta om en expedition. Det var Marit, Marianne och Marie samt grönlandshundarna Pluto, Sibir och Sirus som ger sig ut på en resa över ett hänförande islandskap. Tjejerna åker skidor och hundarna drar varsin pulka. De här tjejerna är tuffa, de råkar ut för väldigt mycket under sin expediton. De är vid gott mod och kämpar hela tiden vidare trots att planerna ideligen måste ändras. Den ursprungliga plan A får ändras många gånger. Jag tror att de slutade med plan E.

Den berättelse som etsat sig fast i mitt minne är när de går över en is. De upptäcker sprickor i isen och bestämmer sig för att gå in mot säkrare underlag. Helt plötsligt försvinner hunden Sirius ner i en spricka. Pulkan står kvar och de tror att de ska hinna få tag i den. Så reser sig pulkan lodrätt upp och försvinner ner i djupet tillsammans med Sirius. Marianne är genom sitt yrke duktig på att klättra på is. Hon ger sig helt enkelt ned i sprickan för att försöka rädda Sirius. Sprickan visar sig vara 7 meter djup lodrätt och 17 meter vågrätt. Tre timmar kämpar de med att försöka få upp hund och pulka och slutligen lyckas det. Hunden Sirius är oberörd av de inträffad. Det enda som hänt med honom är en liten bula över ett öga.

Den andra delen av föredraget handlar om Marits arbete som veterinär på Grönland. Marit berättar att hundarna på Grönland nästan alltid är extremt vanvårdade. Marit vigde sin tid där åt att försöka hjälpa dessa stackars hundar. Hon försökte också upplysa om hur man bör hålla och sköta om sina hundar. Marit uppskattar att 80% av alla hundar på Grönland är undernärda. Flera av hundarna är extremt undernärda. Det var inte ovanligt att hundarna vägde ca 10 kilo, en grönlandshund väger normalt runt 40 kilo.

Bilderna som Marit visar av undernärda, misshandlade, döda och vanvårdade hundar är hemska. Berättelserna om vad de stackars hundarna råkat ut för är ofattbara i sin grymhet. På mig rinner tårarna. Jag behöver bara tänka på hur illa behandlade dessa vackra hundar är för att tårarna återigen ska börja rinna. Det är en sådan kontrast från det jag hörde från Siriuspatrullen där man tog väl hand om sina hundar. Marit jobbade även för dem och bekräftade att dessa hundar var mycket väl omhändertagna.

Marit köpte egna hundar när hon bodde på Grönland. När hon inte längre orkade vara kvar tog hon med sig alla sina 18 hundar till Norge. Att lämna kvar dem hade inte varit ett alternativ som hon sa. En förklaring men inte en ursäkt för att hundarna är så vanvårdade beror på att det finns stora sociala problem på Grönland. Många människor saknar jobb, alkoholism, våld och självmord är vanligt.

Marit avslutar sitt föredrag med ett långt bildspel med musik från sin senaste expedition. Det kändes väldigt skönt att det var ett långt bildspel med fantastiska bilder på vackra hundar i ett hänförande landskap. Jag kände att jag behövde den tiden för att hämta mig efter de tidigare så hemska bilder och berättelserna.

Jag blev väldigt imponerad av Marit. Dels vilken duktig friluftsmänniska hon är. Det är inte alldeles utan risker att ge sig iväg på på expedition på Grönlad. Klimatet är extremt och behöver du hjälp är det inte bara att lyfta på luren. Det tar tid innan hjälp i form av helikopter hinner nå fram. Främst är jag imponerad över Marits kärlek till hundarna. Hur hon kämpade för dessa hundar. Att hon orkade se och arbeta i detta dag ut och dag in. Det hon gjorde för hundarna på Grönland är en verklig hjälteinsats.

Jag fick lov av Marit att dela med mig av hennes fina bilder från expeditionen. Kvalitén är dålig då jag fotat dem från filmduken.



Ingvild Svorkmo Espelien

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Thu, August 16, 2012 21:44:01
SPHK avelskonferens föreläsning. Alla dessa inlägg blir ytterst korta sammanfattningar. Det ger er kanske ändå en liten inblick i allt intressant vi som var där fick lyssna på.
Ingvild

Ingvild är genetiker och även samojeduppfödare. Här var ett intressant föredrag med mycket genetik och hur olika egenskaper ärvs. En intressant aspekt är detta med att införa avelsprogram. Detta är något som man i största möjliga mån ska undvika då det är lätt att hamna i en ond cirkel. Avelsprogram tenderar att snäva in avelsbasen och då står man där istället med en allt för hög inavelsgrad. Nya sjukdomar uppstår och ytterligare hälsoprogram måste införas.

Utställning och dragprov i all ära men båda har sina svagheter. Ingvild var kritisk till utställningar där domarens uppfattning råder. De hundar som vinner på utställning är knappast de mest funktionella. Stora hanar, mycket päls och grov benstomme är exempel på den typ av samojed som prioriteras i utställningsringen.

Även dragprov har sina svagheter då det är det snabbaste ekipaget som vinner. Ingvild ansåg långdistansloppet polardistans vara en att de absolut bästa sätten att utvärdera sina hundar. En fördel med att faktiskt ställa ut och testa sina hundar på dragprov var enligt Ingvild att då får man ett utlåtande på hunden som inte är hundägarens egen åsikt om sin hund.

Om man väljer att att ha få avelskriterier till exempel bara utställningsresultat eller snabba hundar är det enkelt att snabbt nå framgång. Har du fler kriterier att ta hansyn till är det betydligt svårare att nå framgång snabbt.

Arbetsegenskaper hos en hund bör testas i varje generation. Polara egenskaper bör också testas i varje generation. Detta ska ske innan hunden går i avel. Självklart ska avelsdjuren vara friska. De ska vara sig ha ärftliga sjukdomar eller andra hälsonedsättningar. En hund som går på medicin är inte kliniskt frisk. Hundar med dåligt temperament ska inte heller användas i avel. Hundarna ska också kunna para sig, föda och dra upp valparna på naturlig väg.



Två år vid Siriuspatrullen

Utbildning/FöreläsningPosted by Ylwa Mon, August 13, 2012 12:34:04

Siriuspatrullens uppgifter är främst att bevara Danmarks suveränitet över norra och östra Grönland. De patrullerar den enda nationalpark som finns på Grönland med hundspann.

Tre par kalsonger och 500 chokladkakor på tre månader. Proportionerna kanske säger något om de något annorlunda förhållanden man lever under när man patrullerar för Siriuspatrullen. Mads M Pedersen höll sitt föredrag under fredagskvällen. Det var en intressant berättelse. Hur de tar sig fram över inlandsisen och genom andra fantastiska och exotiska landskap. Två män och tretton hundar helt beroende av varandra. Bilderna han visar på naturen är hänförande. Området är enormt. Väder och snöförhållandena extrema. Temperaturen varierar från minus fem grader ändå ner till under minus 50 grader. Mads M Pedersen

Hundspann är eller flyg är de enda möjliga transportmedlen, några vägar finns inte. Hundarna är otroliga. De kämpar på oavsett väder och snöförhållande. Ibland försvinner de nästan i den djupa snön, ändå jobbar de på. Ibland får förarna gå före och spåra i den djupa snön för att hundarna ska gå framåt. Fort går det inte alltid men framåt går det. Från några kilometer i timmen upp till ca 10 km/h tar man sig fram under fem till sju timmar om dagen. Hur långt man kommer är helt beroende av snö och väderförhållande. Släden väger normalt 200 kilo men fullastad kan den väga från 400 kilo ändå upp till extrema 700 kilo. Mads och hans partner åker skidor bredvid den tunga släden. Hundarna är inte lätta att styra med exakt precision. Det är inte ovanligt att släden kör över några av de stora ojämnheter som bildas av inlandsisen och välter. Då släden är mycket tung är det ett tufft projekt att få den på rätt köl igen.

Kylan går inte helt att bekämpa. Trots tre par sovsäckar, två madrasser och mycket kläder fryser man när nätterna är som kallast. Hundarna däremot sover gott ute i snön väl anpassade för klimatet. Förhållandena är så extrema att levnadsvillkor för främst människorna blir väldigt spartanska. Den mycket sparsamma hygienen sköts med våtservetter. Maten består av gröt till frukost. Under dagen stoppar man i sig kex eller en chokladkaka ungefär en gång i timmen. Middag består av olika pulvervarianter som kokas på ett primuskök. Detta ska också värma upp tältet och torka fuktiga kläder under natten.

Hundarna hittar på hyss ibland. En av favoritsysselsättningarna är att jaga och bli jagad av myskoxar. Inte uppskattat och ibland mycket farligt för de tvåbenta. De fyrbenta har dock mycket roligt. Mindre roligt är det den dagen en hund bara faller ihop när de är på väg. Hunden går inte att rädda. De får gräva en grop i snön och lämna sin vän där. Det är tufft för dem, hundarna och människorna står varandra mycket nära. Det hörs på Mads när han berättar att hundarna betyder så mycket mer än att bara vara ett transportmedel. De känner varandra utan och innan. En annan dag när en tik löper ryker några hanar ihop. Hunden Minimax får en bitskada i en trampdyna. Mads och hans kompanjon bedövar och syr sedan trampdynan. En enda dag får Minimax åka släde. Dagen därpå jobbar han på som vanligt i spannet. Hundarna sliter så hårt i dessa extrema förhållanden, dag ut och dag in. Varför?, undrar Mads. Han har fortfarande inte hitta svaret på den här frågan.

Efter två års tjänstgöring är det dags att åka hem till Danmark igen. Att lämna sina fyrbenta vänner som man levt så nära under så lång tid är ingen lätt uppgift.

Jag är inte hundra på att jag uppfattat allting korrekt. Det var inte alldeles lätt att hänga med i danskan. Tyvärr hade jag inte mycket lättare att hänga med när han övergick till att prata engelska. Jag hade tyvärr bara ifånen med mig till den här föreläsningen så det blev väldigt få bilder. Kika in på Mads hemsida där det finns många fina bilder och lite mer info. Stannar ni lite längre under varje rubrik växlar bilden till en ny.