snowstreams

snowstreams

Snowstreams

Blogen handlar om livet med hundarna av rasen siberian husky. Vardag och tävling. Mycket fotografier på hundarna men också en del naturbilder.

Följ oss även på
Instgram: snowstreams_sh
Twitter.

Sällskap på promenaden

Hundar diversePosted by Ylwa Sat, May 25, 2013 22:36:13
Det är inte lätt att fylla saknade efter Cémbra. Hon var en så stor del av mitt liv. Jag saknar våra kvällspromenader. Idag var det en fantastisk försommarkväll. Ljus, varm och fylld av doften från hägg och liljekonvalj. Så ikväll tog jag en promenad bara för promenadens skull. Ib har följt med när han var dålig i magen. Då har det varit för att han ska få röra på sig. Nu verkar han helt återställd. Det bästa tecknet kom idag när han återigen leker för fullt med Ola. Stackars Ola har inte tidigare kunnat förstå varför inte Ib som alltid är så glad och busig är nedstämd och inte vill leka med honom. Idag tog de igen alla förlorade dagar av bus. Idag bestämde jag mig för att ta med Berit på en kvällspromenad. Hon är en väldigt snäll och behaglig hund. Berit tyckte det var väldigt kul med en promenad. Öronen var spetsade och hon spanade efter vilt. Hela tiden drog hon i selen. Hon är en mycket duktig slädhund, en av mina absolut bästa ledarhundar och helt klart min bästa kommandoledare. Så är man inskolad slädhund så tar man med sig det även på en promenad. Ett par pigga glada ögon som undrar om vi inte ska jobbar vidare snart. Myggen hör tyvärr också sommaren till. Så fort vi stod still var det där och bet oss. Fokuserat jobbade Berit målmedvetet på framåt i selen. Så fort jag stannade vände hon på huvudet och undrade vad det var frågan om. Den här vackra skalbaggen med gyllene fläckar på rad hittade vi på vägen. Han låg upp och ned och sprattlade hjälplöst. Jag räddade honom till vägrenen och hoppas att han klarar sig. Det är en trädgårdslöpare. Tydligen så kan de äta mördarsniglar, genast hoppas jag ännu mer att han ska klara sig. När jag söker på nätet efter trädgårdslöpare hittar jag det här roliga kåseriet om bekämpning av mördarsniglar. Kanske inte så dumt att försöka få fler av dessa kryp, men den här genmanipulerade varianten skulle jag inte vilja stöta på. Den här baggen var tillräckligt stor, ca 3 cm. När jag sitter där vid vägrenen och försöker fota den stackars skalbaggen känner jag hur starkt det doftar av häggen. Alldeles intill oss står en hägg i full blom. Faktiskt är Berit riktigt lugn och snäll när jag försöker fotografera. Men är man slädhund så är man. Man uträttar inte sina behov när man är ute och jobbar. Så Berit får fasligt brått när vi kommer hem att hitta en bra plats att sätta sig på.

Stora badaredagen

Hundar diversePosted by Ylwa Sun, May 05, 2013 21:49:06
Hundarna har som sagt var haft väldigt kul i den geggiga rasthagen. Jag kan inte precis påstå att de är rena efter alla rusher genom lervällingen. Inför Vaggeryd vågade jag inte bada. Minusgrader på nätterna och blöt päls är ingen bra kombination. Jag skäms fortfarande när jag tänker på hur lortiga de var där. Nu är hundarnas välbefinnande viktigast. Så hellre "lite" lortig på utställning än sjuka vovvar. Fukteksem är också en stor risk om det tar tid för pälsen att torka. Idag var det sommarvärme ute så nu var det dags. Valparnas första bad. De var jätteduktiga alla fem. Liten blöt Ola efter badet. Solen har gassat hela dagen så till kvällen var alla pälsar torra.

Väntan

Hundar diversePosted by Ylwa Wed, September 12, 2012 19:24:17
Idag känner jag mig trött, extremt trött. Det blir inte bättre av att jag efter Bosön, som ett brev på posten, drabbades av en riktig förkylning. Den största anledningen är nog ändå denna väntan och anspänning. Nu har jag snart i två veckor haft järnkoll på Ruffan. Jag trodde att valparna eventuellt skulle komma tidigare än 63 dagar. Detta då Ruffan för drygt två veckor sedan blev petig med maten. Det brukar hon inte vara. Hon var inte heller det vid förra dräktigheten. Idag är det 63 dygn från sista parningen. Ändå finns där inget tecken på att valpningen ska sätta igång.

Idag så gick temperaturen ned och jag trodde att valpningen var i antågande. Det var bara ett falskt alarm, ganska snart var temperaturen uppe på det normala. Då gick nog proppen ur mig. Det är som om dessa två veckor av väntan tagit ut sin rätt. Det blir en tidig kväll. Ruffan ska få ett mål mat till innan det blir becksvart. Jag ska ännu en gång kolla hennes temperatur. Så ska jag också försöka se en film som ingår i "Hundutbildningen" på universitetet. Efter det blir det raka vägen i säng. Jag hoppas att kunna sova ordentligt. Det har inte varit alldeles bra med detta senaste tiden. Jag har vaknat tidigt och inte kunnat somna om. Noga noteringar om Ruffans aptit och temperatur i hunddagboken.

Ständig oro

Hundar diversePosted by Ylwa Sat, September 01, 2012 17:20:22
Det har varit en tuff vecka. Full fart på jobbet och hundarna kräver sitt när jag kommer hem. Tid över för sig själv finns inte.

Så är det detta med vovvarna och oron som varit den senaste tiden. Leda skulle ha sina valpar nu, 1-3 september. Det finns inte en antydan till mage kvar. Hon har ingen feber och äter precis som vanligt. Hon är extremt pigg. Att hon skulle få valpar är inte rimligt.

Innan dess var det Cémbra som var dåligt och ovissheten om hon ens skulle överleva var stor. För tillfället verkar hon må väldigt bra. Hon har en del knölar. De verkar inte besvära henne men att söva och skära i en drygt 12-årig hund är inget jag vill göra. Har man otur så klarar hon inte sövningen. Eller så kanske rehabiliteringen tar allt för hårt på henne. Nu är hon väldigt pigg och glad. Det är härligt. Extra glad blir jag de gånger hon busar för fullt med Io och Maggen.

Nu är det Ruffan som jag oroar mig för. Det är drygt en vecka kvar till beräknad valpning. I onsdags fick hon mjölk i juvren. Hon dricker en del. Hon har ätit fantastiskt bra fram till i torsdags morse. Nu har hon blivit kräsen. Jag får i henne mat. Flera små mål om dagen, men i den vanliga maten är hon inte överdrivet förtjust. Den skulle jag helst vilja få i henne då den innehåller rätt och bäst sammansättning av den näring hon behöver. Jag tar hennes temperatur två gånger om dagen. Hittills har hon haft helt normalt temperatur. Hon är otymplig med sin stora mage. Hon blir lätt flåsig efter att ha rört på sig. Fortfarande kan hon hoppa upp på kojtaket. Hon springer ut i rasthagen där hon gärna vill vara ett tag och strosa runt. Nu har det varit regniga dagar men efter ett tag vill hon in i sin koja igen. Stackars Ruffan, oron gör att man tittar på allt hon gör. Minsta lilla avvikelse får oron att skena iväg. Idag kände jag för första gången i sparkar i magen. Fantastisk och jag hoppas så att dessa små valpar ska få födas och växa upp till fina duktiga vovvar. Fina Melos som det här inlägget inte alls handlat om mer än indirekt då jag sörjer att Leda och han aldrig kommer att få några valpar. Det är skönt att hundarna är så pigga och glada. De får en att inse varför man har dem och hur mycket glädje de ger. Den senaste tiden olyckor och oro kan annars lätt få en att undra varför man egentligen utsätter sig för detta. Tack och lov så krävs det bara en glad blick, busupptåg eller en lyckligt viftande svans för att man ska inse att de är värda all denna oro.

Pyssel

Hundar diversePosted by Ylwa Tue, August 28, 2012 21:43:42
Cémbra är väldigt mån om att de andra vovvarna har ordning och reda på sin päls. Fästingar ska tas bort. Eventuella sår ska ses om. Så det är bara för de andra vovvarna att finna sig i Cémbras omvårdnad.

Rapport

Hundar diversePosted by Ylwa Sun, August 26, 2012 21:21:56
Ledas tillstånd är väl egentligen oförändrat. Hon har fortfarande blodblandade flytningar och lite högre temperatur än normalt. Hon har inte över 39 grader och hon äter. Ändå är det något som är annorlunda. (Titta på valpmagen, väl förberedd för att massa små fina valpar skulle kunna dia.)Tidigare under dräktigheten hade hon något värdigt över sig. Kanske var hon lite rädd om sig. Den värdigheten är nu helt borta. Den har istället ersatts av en massa bus. Jag gissar att detta är det säkraste tecknet på att det inte längre finns några valpar i Ledas mage. Oron kommer dock att finnas kvar hos mig. Det kan ligga något kvar i magen som egentligen borde ut. Det finns fortfarande risk för att hon måste in på en operation. Jag håller fortsatt koll och tar tempen på henne varje dag. Ruffan i sin tur börjar bli ganska stor även om det är lite drygt två veckor kvar. Hon har en enorm aptit. Det som oroar mig är att hon dricker väldigt mycket vatten. Ruffan gillar inte att posera framför kameran så några riktigt bra bilder på magen blir det inte. Det är svårt att se hur stor den är men jag tycker att den är stor redan nu. Hon är pigg och glad, men det märks att hon är tyngre och klumpigare än vanligt. Min fina Cémbra. Hon har slutat sin medicinering och jag hoppas att hon får vara fortsatt pigg och glad. Infektionen har satt sina spår. Hon har inte riktigt samma ork som hon hade före infektionen. Hennes goda aptit är däremot tillbaka.

Alla bilderna från idag, emellan regnskurarna.

Oro

Hundar diversePosted by Ylwa Fri, August 24, 2012 20:30:54

Oron är tärande, som en klump ligger den där i magen hela tiden. Det är svårt att samla tankarna. Hela tiden far de iväg till Leda. Kommer jag behöva åka in akut med henne eller kommer det att ordna upp sig?

Ledas allmäntillstånd är fortfarande bra men hon har nu blodblandade flytningar. De luktar inte illa, de är mycket lika de flytningar tikar brukar få i samband med förlossningen. Jag har varit i kontakt med min ordinarie veterinär. Jag har varit i kontakt med Ultuna Universitetssjukhuset för smådjur. Båda säger samma sak, avvakta. Så länge hon äter. Så länge febern inte går upp till 39 grader och håller sig där ska jag avvakta. Sannolikt fanns det något kvar i magen och nu har det kommit ut, eller så ska det ut. Hur förloppet sker och utgången är olika från fall till fall. Därför går det inte att säga något konkret

Väntan och oron är olidlig. Om jag nu ändå kommer att behöva åka in med henne vore det så skönt att ha det gjort. Men om det inte behövs en operation utan det sköter sig självt. Då tar jag tar bort livmodern i helt i onödan. En bukoperation är ingen liten operation. Även om det brukar gå bra finns det alltid risker. Konvalescensen är inte alldeles enkel. En livmoderinflammation i sin tur kan hastigt flamma upp och ha en mycket snabb utveckling. Utgången om den inte behandlas är dödlig.

Om det nu mot förmodan skulle finnas valpar kvar i magen dör de ofrånkomligt om de plockas ut redan nu. Det här med valparna har jag helt och hållet gett upp hoppet om. Jag har mycket svårt att tro att det skulle kunna finnas något kvar i Ledas platta mage. Så nu är det Leda som är viktigt. Lilla fina Leda flera gånger om dagen tar jag hennes temperatur. Hon står där snällt och viftar på svansen. Som om hon förstår att jag bara vill henne väl.

Tack alla ni som ringt, mejlat och kommenterat Leda missfall. Det värmer, vi kämpar på. Det är skönt att veta att ni tänker på oss och håller tummarna.
Leda idag i hagen med Liac. Notera att buklinjen tyder på att det inte längre finns några valpar där.