snowstreams

snowstreams

Snowstreams

Blogen handlar om livet med hundarna av rasen siberian husky. Vardag och tävling. Mycket fotografier på hundarna men också en del naturbilder.

Följ oss även på
Instgram: snowstreams_sh
Twitter.

Nothamn

UtflyktPosted by Ylwa Fri, May 03, 2013 20:51:51
Första maj åker jag och Cémbra ut till Nothamn. Jag saknar havet och vid Nothamn är det verkligen hav. I horisonten möter himmel hav. De är aldrig tyst utan havet dånar därute och slår mot klipporna. Det är något rogivande med vatten. Det är härligt att bara sitta där. De är ett skådespel med vågorna, havets skiftningar och ljudet från havet.
Nothamn där himmel möter hav och röda klippor möter svarta. Cémbra tycker om att leka i och med vattnet även om hon helst inte simmar. Här är en liten damm som finns i klipporna. Där brukar det krylla av grodyngel men våren är sen. Vi ser inte ett enda yngel. Det är en sån fantastiskt utsikt. Vi slår oss ner på klipporna och njuter av omgivningen. Finaste Cémbra.Det blåser nästan inte alls och solen värmer skönt. Trots det slår vågorna hela tiden mot klipporna. Vattnet i havet är aldrig detsamma, det förändrar sig hela tiden. Havet är fortfarande isande kallt. Kylan från det känns. Det nyper i kinder och fingrar.Jag har med mig kaffe och bulle till mig. Cémbra får vatten och hundkex. Att Cémbra sedan även tigger tills sig nästan hela min bulle gör ingenting. Vi sitter där och tittar på vattnets skiftningar. Vackraste Cémbra på Nothamns klippor. Klipporna här har sådan vacker färg. Här är dammen där alla grodyngel brukar finnas. Vi stannar till igen bara för att njuta av ljudet och synen av havet. Vi ser till och med ejder. Vattenlek.Det börjar bli dags att röra sig hemåt. Vy in mot Nothamn.Jag stannar till vid dammen så att Cémbra får leka och plaska lite i det grunda vattnet. Så att hon får spana ut över dammens svarta vatten. Kanske hoppas hon få se grodyngel eller någon av de snokar som brukar simma i vattnet här. Sista biten till bilen går genom skogen, så vi kastar en sista blick mot havet. Det är med blandade känslor jag lämnar Nothamn. Cémbra är gammal och inte längre riktigt frisk. Sannolikt är det vår sista utflykt tillsammans hit. Jag är ändå glad att vi hann uppleva ännu en utflykt hit. Cémbra har njutit av dagen, tittat på utsikten, letat efter spännande saker och fått äta matsäck. Hon uppskattar det. Det gäller att ta vara på tiden.

Påskdagen

UtflyktPosted by Ylwa Fri, April 05, 2013 21:19:36
Sista dagen innnan hemfärd. Vovvarna har varit jätteduktiga och jobbat hårt alla de tre tidigare dagarna. Daniel som har stått på skidor är ganska mör i benen. Den här dagen får det därför bli en kortare tur. Den är trots att det är kort tur, en favorit. Den här dagen bär det av upp på Lillfjället. Det är sju kilometer dit men hela vägen upp till raststugan går det uppåt. Det märks på vovvarna att de har gått flera dagar i sträck innan. De jobbar på fint men tempot är lite lägre än tidigare. Nu lurar man sig lätt, för det går verkligen uppåt hela tiden även om man stora delar av vägen tror att det är ganska plant. Framme vid raststugan. Den här dagen kom stake-outen med och vovvarna får sitta mellan fjällbjörkarna. Trots alla milen i benen från dagarna innan verkar de ändå tycka att de sju kilometerna upp på fjället var lite väl kort. Även om de tar det lugnt är det tydligt att de väntar på att få dra vidare. Fina ledarhunden Berit i vacker miljö. Båda de duktiga ledarhundarna. Berit och Io. Utsikten från raststugan är fantastisk. Daniel och Nimbus vid raststugan. Solen värmde härligt och vi satt ett tag på farstubron och nöjt av matsäcken, utsikten och solvärmen. Nöjd Io i solen. Så är det dags att vända hemåt. Vovvarna är ivriga och vill iväg. Första biten från raststugan går det brant nedför. Det är betydligt lättare att få ned farten på en släden än med skidor. Jag är tacksam över att stå på släden i de brantaste nedförslöporna. När vi kör nedför märks inget av trötta vovvar. Jag inser att vägen upp har varit betydligt brantare än jag trott. Slädhundar i fjällmiljö, bland det vackraste som finns. Sista biten kommer man in i mer skogsmiljö. Här kan man få se orre eller tjäder. Vi har även stött på renar här. Den här gången ser vi bara en nötskrika.

Några fantastiska dagar i Funäsfjällen är över. På annandagen rullar vi tillbaka hem. Nöjda och trötta är vi nog allihopa, fyrbenta som tvåbenta.

Påskafton

UtflyktPosted by Ylwa Fri, April 05, 2013 10:05:38
För påskafton var en lite längre tur planerad. Nu skulle den visa sig bli ännu lite längre. Målet var en gammal fäbodvall uppe på fjället. Turen skulle bli ca 13 kilometer hela vägen upp med brant stigning framförallt de sista 5 kilometerna. Nu missade vi första svängen som kom ganska snabbt efter start detta innebar att vägen upp blev 5 kilometer längre så totalt blev vägen upp 17 kilometer. På väg upp. Det går här bara svagt uppför. Här har vi riktigt motlut. Vovvarna får jobba. Det går inte fort men de slutar inte jobba trots att det går tungt och solen gassar från en klarblå himmel. Jag sparkar och springer emellanåt för att underlätta för dem. Att åka skidor uppför är tungt trots att Daniel har två duktiga draghundar i form av Nimbus och Leda som ger god hjälp. Kanske är det ändå värre att åka nedför när man måste bromsa hårt. Spåret är delvis löst och det gäller att bromsa hårt så att hundarna inte riskerar skada sig om de skulle trampa igenom. Utsikten uppe på fjället är hänförande. Ibland blir det ett kort stopp för att pusta ut någon minut. Vovvarna är fantastiska trots deras bristande träning verkar de ha massor av ork och vilja kvar. Så har vi äntligen nått toppen och är på väg ner till en platå mellan fjällen och snart når vi vårt mål.Omgivningen är overkligt vacker. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att uppleva detta än tillsammans med mina älskade hundar. Så kommer vi fram till vårt mål Fiskbäcksvallen. Det är häftigt att göra entré med hundspann. (Iphonebild)Fina vovvar i vacker miljö. (Iphonebild)Vovvarna verkar vara upplivade av turen. De verkar inte särskilt trötta. Melos lyckas direkt spana in några korvar som ligger kvar på grillen sedan kvällen innan. Han slukar ett par i ett nafs. Sedan är han mer tveksam till de andra två som ligger kvar. Det visade sig vara starka kryddkorvar. Trots att de var så starka att Melos ratade de två sista så märks ingenting på hans mage av att han ätit väl kryddstark mat. (Iphonebild)Välkomstkommittén. Fäboden med fjällen Brattriet och Skomshåriet som fond. Duktig ledarhund, Io. Melos vill ha snacks.Det märks skillnad på raser. En siberian husky har betydligt lättare att koppla av än en vorsteh. Leda blir störd hela tiden av Nimbus som försöker få igång henne. Leda vill helst precis som de andra huskysarna ligga still och njuta av lugnet och solen. Efter snacksen måste man tack för "maten" yla. (Ib)Alla stämmer in i symfonin. Molly som är närmare 10 år lägger jag på ett täcke efter varje runda. Hon får även ha täcke i rasterna. Detta då hon varit lite öm i en bog i början av vintern. Det är viktigt att vara rädd om sina hundar om man vill att de ska hålla länge. Även de andra hundarna kan få täcken på sig efter rundorna. Molly har varit med och tävlat i vinter trots sin ålder och prestera fina resultat. Det blev lite rörigt när vi skulle iväg så jag lyckade aldrig få med mig stake-outen. Tack och lov är vovvarna väldigt snälla när man kopplar ur dem. De vilar lugnt vid linan eller på de koppel jag hade med mig och kunde sätta upp dem i. Ruffan är dessutom i höglöp vilket gör att man får ha lite extra planering när man sätter upp dem. Så länge de sitter i spannet är det inget problem, då är fokus 100% på arbete vilket är otroligt skönt. Maggan, Liac och Ruffan framför bastun.
Soldyrkare Liac, Maggan och Berit.Att ha hundar som kan koppla av är värdefullt. Efter att de har fått sina snacks lägger de sig och njuter av solens värme i den kalla snön. (Ruffan)

Vyer från själva fäboden. Alla husen har egna namn.
BjörnenJärvenStorstuganFäbodenKåtorna.

Efter en kort stopp för intagande av matsäck är det dags att bege sig hemåt. Vovvarna är lika laddade som vanligt när det är dags att ge sig iväg. De jobbar på bra de 13 kilometerna hem. Endast den sista kilometern märks det att de är trötta. Jag är så imponerad över deras arbetsförmåga och vilja att jobba. Deras träning är baserad på att de ska springa cirka en mil i fullt ös. Det är därför imponerande att se hur väl de klarar dessa längre rundor. Sannolikt en kombination av exteriör och mentalitet som ger en otrolig funktion. De är så fascinerade att få se dem arbeta i sitt rätta element. Det är skillnad på dessa längre turer mot korta sprintrundor på tävling. Ändå så tror jag att det i grund och botten är samma grundfunktion som krävs hos hundarna. En bra hund är en bra hund. Viljan att jobba måste finnas där och kroppen måste vara konstruerad för att klara av arbeta i hög fart och på längre distanser. Den ena formen tar inte ut den andra, båda är fantastiska upplevelser. Det är en otroligt ynnest att få uppleva båda. Det är en sån otrolig glädje att få dela upplevelsen med vovvarna.

Tack Daniel, Pato, Rikard, Charlie, Nettan, Tommy och Ola för en fantastisk påskafton.

Långfredagen

UtflyktPosted by Ylwa Wed, April 03, 2013 21:58:30
Fredagens tur går till Mittådalen. Daniel ger sig iväg med Nimbus för att träna fågeljakt. Jag är själv med vovvarna. Då jag inte har någonstans att fästa en startlina och då ankarfästet är lite tveksamt bestämmer jag mig för att köra två fyrspann. När jag gjort det är planen att ta Ruffan på skidor med några av valparna en kort sväng, en valp åt gången förstås. Skoterleden i Mittådalen är rolig det går mycket upp och ner.

Spann 1. I led Molly och Io, wheel Melos och Ib.

Med det första spannet kommer vi 8 kilometer och är nästan nere i Ljusnedal innan vi vänder. Här får vi användning för vår startlina. Hundarna har inte alls tänkt sig att vända så jag får ankra upp och fästa spannet i en björk med linan. Jag springer fram och vänder vovvarna tillbaka då är det helt med på att springa tillbaka. Sista biten mot Ljusnedal har gått nerför så nu får vovvarna jobba i uppförsbackar en bra bit. Solen gassar och spåret är kuperat så vovvarna blir ganska trötta. Det märks mest när det går uppför, planar det ut går de snabbt upp i galopp igen. Här är vi snart tillbaka vid startpunkten. Tillbaka med spannet, totalt blev rundan cirka 16 kilometer.Vi startade vid ett grustag vilket gjorde det lätt för mig att hitta tillbaka. Parkeringen där bilen stod syntes inte från spåret. Spann 2 med Berit och Maggan i led, Leda och Liac i wheel. Här tänkte jag fota och ta en bild på spannet i den fina omgivningen. Liac visar tydligt att han inte har tid med att stå still. Jag lyckas tillslut få en bild med vovvarna framför fjället. Skoterleden är som sagt var kuperad det går upp........och det går ner. En backe är så brant att du inte kan se över den, då känns det som att man kör rakt in i himlen. Den är till och med så brant att när man ska köra ner för den finns en varningsskylt för skotrarna om att det blir brant. Vi hade även en annan varning med det första spannet, då var det en bro. Den var däremot så bred och fin att den inte var det minsta problem att ta sig över. Maggan i led för första gången sedan den katastrofala tävlingen i Lekvattnet. Hon var jätteduktig och jobbade på väldigt bra i led. Här möter vi en skoter. Vi mötte många skotrar. Jag måste tacka alla skoterförare som visade en väldigt stor hänsyn. Alla drog ner på farten ordentlig, några stannade till och med helt och en del av dessa stängde av motorn. Många körde ut ordentligt åt sidan. Så att möta skotrar blev bara en trevlig upplevelse. Nöjda vovvar som är tillbaka vid startpunkten. Det här spannet fick en runda på ca 13 kilometer. Duktiga Berit tog kommandot helt om och vände klockrent runt hela spannet. Fina och duktiga ledarhundar, Maggan och Berit.

Min skidtur blev det inget av med. Föret var väldigt tungt och jobbigt för fågelhundsträning så när jag kom tillbaka med spann två satt Daniel redan vid släpet och åt av matsäcken.

Skärtorsdagen

UtflyktPosted by Ylwa Tue, April 02, 2013 21:48:37
Torsdagens tur går till Rogen. Det är en flack och trevlig tur. Rogen bjuder på ett vackert landskap. Små sjöbodar vid strandkanten, låga fjällbjörkar och majestätiska fjäll kör vi förbi i full fart. För vovvarna vill inte stanna och studera landskapet. De går i full galopp hela den två mil långa turen. Snart tillbaka efter en tvåmila tur. I led Berit och Io, point Ib och Maggan, 2point Melos och wheel Molly och Liac.Tillbaka till startpunkten. Nöjda vovvar som väntar på snacks. Precis när vi ska iväg dyker ett annat hundspann upp på parkeringen. Jag hinner aldrig prata med föraren, så vem det är eller vad det är för hundar vet jag tyvärr inte men fina hundar var det.

Efter vår tur drar vi vidare till Mittådalen. Daniel ska se om det är möjligt att träna fågeljakt där.Mittådalen är en fantastiskt vacker plats. Högt upp på fjället och var du än vänder dig ser du vackra fjäll. Det ser bra ut för fågelhundsträning. Så Daniel löser ett träningskort för nästa dag. Jag har sett ut en startplats där jag kan utgå med spannen nästa dag.

Fjällsemester

UtflyktPosted by Ylwa Tue, April 02, 2013 12:52:14
Tillbaka efter några fantastiska dagar i Härjedalen. Sol, snö och vindstilla. Hundarna har varit fantastiskt duktiga. Påskafton, på väg upp på Falkhöjden.

Morgonpromenader

UtflyktPosted by Ylwa Sun, August 12, 2012 21:41:04
Nu är vi hemma igen. Fullproppad med info från alla föreläsningar. Det har varit väldigt givande och trevligt. Cémbra blev glad över att få komma hem och är mycket piggare igen. Jag ska skriva protokollet från konferensen till SPHK. Samtidigt ska jag försöka få ihop säsongsboken. Som om man inte hade nog att göra redan. Det kommer, som jag sagt tidigare, lite sammanfattningar här på bloggen från föreläsningarna. Så fort jag hinner skriva ihop något och få ordning på alla bilderna ska jag dela med mig. Tills vidare får ni nöja er med bilder från min och Cémbras morgonpromenader.

Morgonpromenad lördag. Huset är matsalen på Marieborg Folkhögskola och kursgård. Där avhölls konferensen och det var i det huset vi åt alla måltider. Maten var jättebra.Morgonpromenad söndag. Vi gick bara ner ner till Karlsro Marina. Där såg vi den här fina båten som sjunkit. Visst är det något oerhört tragiskt och sorgligt över sjunkna båtar. Cémbra var helt ointresserad av båten. Hon var mer intresserad av det som prasslade i vattenbrynet.

(Samtligar bilder är ifånen skyldig till.)

SPHK avelskonferens

UtflyktPosted by Ylwa Sat, August 11, 2012 22:42:25
Nu befinner jag och Cémbra oss på SPHKs avelskonferans. Mycket intressant och mycket trevligt. Cémbra fick följa med då jag vill hålla koll på henne och då hon fortfarande går på medicinering. Det är svårt att säga exakt hur mår. Hon är fortfarande ganska trött. Hon är som vanligt väldigt snäll att ha med och ställer inte till några problem. Vi har ett alldeles eget "hundrum". Det är väldigt skönt att kunna ha med henne.

Det kommer mer uppdateringar från alla föreläsningar framöver.

Next »